Filmmoral - Sven

De flesta av oss förvandlas när vi ser en film. De lagar vi normalt tror på och de moraliska värdering vi lever efter har en tendens att sättas ur spel när vi lever oss in i huvudpersonens värld.

Ibland handlar filmen om bankrånare eller förskingrande datahackers och plötsligt inser man att man sitter och hoppas att de ska lyckas. Man kan till och med ibland uppmana sin huvudperson att skjuta sig ur en prekär situation eller åtminstone spöa några säkerhetsvakter.

Självklart är det ingen tillfällighet att man hejar på "fel" karaktär. Regissören har givetvis tänkt ut det så att det ska vara försvarbart att frångå sina normala principer. "Din" skurk kanske är sympatisk och hans motståndare mindre sympatiska, han gör det av goda skäl eller är på något sätt tvingad att göra det han gör.

Det underligaste fenomenet tycker jag dock dyker upp i många actionfilmer. Man har följt sina hjältar poliserna genom filmen när de jagat en brottsling som gjort hemska, fruktansvärda saker. I slutet får de givetvis tag på honom, men det räcker liksom inte... Tanken på att denne förhärdade brottsling som ödelagt så många liv och skymfat vår hjältes familj, ska sitta på en chansartad rättegång och ha en möjlighet att friges med hjälp av en dyr advokat, ger oss ingen tillfredsställelse. Istället, som så många gånger förr, bryter sig boven fri, får tag på en picka, för att sekunden senare bli eliminerad av hjälten som genom det gör en sista insats för rättvisan!

Precis så ville man att filmen skulle sluta!

...sedan kommer någon och frågar om man är för dödsstraff...