It's all gone Pete Tong - Anders

Det har varit en del påtryckningar under en längre tid om huruvida jag skulle kunna skriva något filmrelaterat i den här bloggen. Jag kan väl erkänna att jag inte direkt varit flitig med inlägg, men nu är alltså tanken att det ska bli ändring på detta. Om detta beror på att jag helt plötsligt har hittat någon sorts inspirationskälla, känner mig skyldig att delta och dra mitt strå till stacken eller om ett, inte direkt uttalat men ändå tydligt medvetandegjort, hot om uteblivande passningar är den slutliga knuffen till handling låter jag vara osagt. Här följer i alla fall mitt första försök till ett cineastiskt inlägg.



It’s all gone Pete Tong (2005)
Av: Michael Dowse
Med: Paul Kaye, Mike Wilmot, Beatriz Batarda
Finns ute på dvd

Frankie Wild (Kaye) är på toppen av sin karriär som discjockey på Ibiza. Hans liv innehåller allt som en Dj:s liv ska göra; pengar, lyxvilla, lättklädda och kändisk*ta tjejer, tonvis med droger och pumpande decibel dag ut och dag in. Det senare är naturligtvis Frankies levebröd men visar sig också bli hans undergång. Frankie börjar nämligen förlora hörseln fort och med det hans enda grepp om ”verkligheten”, hur litet det än var från början.

Filmen är en ”mockumentär” (parodi på en dokumentär) som känns tillräckligt nära verkligheten för att det skall vara både roligt och bra. Den kommer inte upp till samma perfektion som ”Spinal Tap”, vilket naturligtvis är orättvist att ens tro, men den är inte så hemskt långt ifrån heller. Det finns helt fantastiska scener, som när Frankie slåss mot sitt, väldigt verkliga, kokainmonster eller när Horst och Alfonse , de något homoklädda hårdrockarna, får spatt i inspelningsstudion. Man lider lika mycket som man skrattar åt och med Ibizas Dj ”Numero Uno” Frankie Wild.

Jag tänker fortsätta Svens ”Mikasa” betygsättning (hoppas det är okej Sven?) och ge den här filmen 4/5 Mikasa.