De kummar aldri å hålle - Sven

Hade förmånen att se en bra basketmatch häromdagen. Den stod mellan Ladies och Solna och var ganska underhållande och kvalitativ.

Under slutet av matchen stod jag nära en kvinna i 40-års åldern som fällde många matchkommentarer till sitt sällskap. Den typen av kommentarer har jag hört så många gånger förr och jag menar att det är en tråkig bisak i den gotländska mentaliteten.

Först och främst beklagade hon sig och påstod att bortalaget satte alla skott och Ladies inte ett enda. Hon påstod att alla returer gick till Solna, att deras stjärna var ostoppbar och att "våra" spelare var oengagerade.

För varje gång någon av hennes profetior infriades och Solna satte poäng eller Ladies missade så sa hon, nästan triumferande, "joo, just det" eller "se där, precis vad jag sa". När Ladies gjorde något bra skyllde hon nästan på tur istället och mumlade att det var på tiden att de gjorde något rätt.

Allt detta i en match mellan två bra lag där Ladies givetvis kunde ha spelat bättre men ändå stod emot bra hela matchen, vilken för övrigt inte var förlorad förrän ca. två minuter före full tid.

Att i tio minuter stå och höra på denna kvinnas negitava attityd fick mig att undra varifån det kommer och varför hon tycker att det är skönt att ha en sån inställning.

Jag vet inte, men jag gissar att denna attityd är ganska gotländsk men liknande finns även i gnällbälltet där de använder sig av uttrycket "det går aaaldrig", vilket måste anses närbesläktat med denna kvinnas tankesätt.

Varför finns då denna attityd?
Min gissning är; dels för att förbereda sig för nederlag, men också enligt jantelagen, att man minsann inte ska tro att just vi är något bra. Inget av dessa är särskilt användbart inom idrott och jag tror heller inte att attityden finns hos Ladies (inte ens de genuint gotländska tjejerna).

Det är väl som med det mesta andra, man får acceptera det och gå vidare, och hoppas att det inte hämmar oss Gutar alltför mycket i vad vi företar oss.

Heja Ladies, jag tror på SM-guld igen!