Loutraki, Grekland - Sven

Just nu ar det lite synd om mig. Jag sitter inne i receptionen och ser ett grekiskt regn falla utanfor. Ett grekiskt regn innebar att det kommer nagra droppar och sedan ar det fardigt med det. De andra spelar matchspel precis som varje eftermiddag sedan vi kom hit i fredagskvall. Anledningen till att jag inte ar med ar att jag dragit pa mig en forkylning som tillsammans med solbrand hud och hard anstrangning gor att jag kanner mig lite overhettad och valjer att avsta detta pass.

Annars har det gatt bra. Vi bor pa Loutraki Sport Camp. Har finns det beachplaner, simbassang, tennisbanor, paintboll, fotbollsplaner, gym, squashbanor, inomhushall mm.

Pa det camp vi tillhor ingar alla maltider och det ar mycket uppskattat. Troligen kommer jag att vara beroende av fetaost efter denna vecka da det har ar obegransad tillgang. Folk talar sig ocksa varma for apelsinerna som brukar erbjudas. De plockas har pa campen och ar himmelska!

I morse klockan nio tranade vi anfall och holl pa i tva timmar som vanligt. Fick lara mig att jag maste tanka storre! Laddar pa lite daligt i mitt beachanfall. Det kanns som jag har lite kraftfullare swing inomhus, vilket jag skulle behova ta med mig pa beachen.

De grekiska herrlandslagen inomhus (junior och senior) haller till pa samma camp. Tyvarr har jag inte sett dem trana annu men jag vet att de kan ata MYCKET pommes!

Kommer kanske med nagon mer rapport innan jag aker hem men fohoppningsvis har jag for mycket roligt att hitta pa plus att jag planerar bli frisk igen sa jag slipper sta over nagot mer pass.

Smeknamn - Wallman, Pinnen, Stocken, Rauken, Junioren, Walmi, Walle...

Det här med smeknamn tycker jag är en ganska intressant grej. Dels pga att det inte krävs så mycket för att man ska få smeknamn och dels så är är historierna bakom smeknamnet oftast roliga, långsökta och i en del fall även väl uttänkta.

Jag tänker inte gå in på hur jag har fått de smeknamnet ni ser ovan och jag vet faktiskt inte om jag fått med alla, någon som kommer på nått mer? Kärt barn har många namn eller vad säger man? =)

Anledningen till att jag äntligen (!) kom på ett kul bloggämne (impad va sven?) var att jag läste en artikel i aftonbladet om att dom äntligen gripit den där maffiabossen i italien efter att "ärthjärnan som sköt som en ängel" varit på flykt i över 40 år. Det stod i artikeln att han hade efter sitt övertagande av maffiarörelsen gjort den mer ekonomisk lönande istället för att bara skjuta massa folk och pga det blev han kallad "Revisorn". Men det stod också att han pga sitt sätt att "köra över folk" (misstänker att dom menade det både bildligt och bokstavligt) blev kallad "Traktorn". Jag menar, ska dom hålla på så så måste alla ha ett eget smeknamn på honom till slut. Ingen vet till slut vem dom menar när dom egentligen menar samma person =)

Själv så gjorde jag mitt första skift idag på stålverket sen jullovet och det första som händer är att han som körde ugnen för dagen utropar efter en stunds körning: "Äsch jag gjorde en wallman!"...

Nu tänker jag inte förklara hela stålverksprocessen och vad en wallman egentligen är (om det inte råkar finnas ett stort intresse av det bland mina läsare för isf kan det komma en stålverksblogg i framtiden) men det jag vill komma till är att det var en grej som hände när jag precis började köra ugnen för ca 5 år sedan och det är idag ett vedertaget namn på händelsen! =)

Jag har inte varit på så många andra arbetsplatser men jag kan säga att det är väldigt lätt att få smeknamn i en bruksarmiljö!! Det räcker med att man säger fel eller gör en miss en gång så lever det vidare sedan. Men det finns även en pinsam biverkan med att känna folk vid deras smeknamn...

Jag skulle ringa hem till en mekaniker från jobbet kallad vid sitt efternamn Stenman och jag tänkte inte på att jag inte visste hans förnamn förren hans fru svarade i telefon och jag insåg att det inte skulle räcka med att fråga efter Stenman... Vad gör man? Jag frågar lite försynt om hon har ngn "stålverksmekaniker" där i närheten...=)

För att avsluta min sejour i stålverket och återvända till gotland så finns det inte många i skolan som inte kallar mig Walmi tex... både lärare och elever kallar mig det och det finns säkert många som inte vet vad jag heter i förnamn där. I volleybolllaget klarar man sig heller inte helskinnad. Var inte länge sen jag blev kallad Junioren, av kanske förklarliga skäl. Men det finns även andra namn som figurerat nyligen på träningar och bortaturnéer som tex "takkamotti", som jag inte vet var tänkt som finsk- eller japan-inspirerat från början, och "krabban", som inte rotade sig så mkt som man först trodde det skulle göra.

Men sen finns det dom där personerna som aldrig har smeknamn. Jag kan i skrivande stund inte komma på nått smeknamn på tex lagets och den här bloggens frontfigur, Sven Tellström, men inte heller på Per Wallstedt, om man bortser från det slöa uttalet "perra". Att sven och pers namn är enkla kan ha med saken att göra
för jag misstänker att de flesta smeknamn kommer pga människans lata natur. Vi orkar helt enkelt inte säga långa namn och meningar utan förkortar och konstruerar allt skummare slanguttryck. Det är också självklart att om jag ska kommunicera med en lagkompis på en spelplan av något slag så slänger man hellre ur sig en snabb förkortning följt av nått viktigt man vill säga än att skrika personens 10-staviga efternamn eller förnamn, vilket resulterar i att när jag väl fått ur mig det jag ville säga så spelar det inte längre ngn roll för personen är antingen nerslagen, tacklad eller helt enkelt blivit av med bollen...

Skulle säkert kunna skriva mer men nu orkar jag inget mer. Har varit vaken sen halv 5 imorse och jag ska upp samma tid imorgon. Älskar verkligen inte förmiddagar! Visst, man jobbar till halv 2 och har hela dagen på sig att göra nått
skoj. Men om man mot förmodan lyckas undvika att sova bort hela eftermiddagen så är man som en zombie hela dagen och man måste gå och sova vid 21 om man ska orka med flera förmiddagar i sträck...så godnatt på er!

Kläderna gör generationen - Sven

Underbar intervju i Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,805550,00.html

Nu blossar striden om ungdomars klädsel igen! Själv är jag på ungdomarnas sida och tar debatten så ofta jag kan med min farmor, som stenhårt tycker att keps inomhus är ett tecken på bristande respekt. Själv tycker jag bara att det är en modedetalj som vilken som helst. Om en annan generation lägger en värdering i det så är det deras problem och de som måste hantera det. Om jag behandlar en liten kille med keps, luva och ett rejält häng som en ligist, är chansen stor att han kommer att uppföra sig som en sån också. Om samhället vänder en grupp ryggen kan man vara säker på att den gruppen vänder sig mot samhället på ett eller annat sätt.

När jag var barn var det grymt ocoolt att ha mössa på sig. Om man inte var i skidbacken hade man inte mössa helt enkelt. Föräldrar försökte tvinga på ungarna mössa och lärarna likaså. Jag fick bland annat itutat från en lärobok att 70% av kroppsvärmen försvinner genom huvudet om man inte har mössa!!! De kan väl inte ha menat om man också var naken i övrigt, eller hur? Nu för tiden slåss lärare och föräldrar för att ungarna ska ta av sig mössan när de kommer inomhus och när de inte behöver den. Självklart kommer även rapporter om att man får svamp i hårbotten vid överdrivet mössbruk.

Vem bestämmer vad som är propert?
På en av mina tidigare arbetsplatser var det fri klädsel som gällde. Några hade alltid skjorta, några slitna jeans och en urtvättad t-shirt. Det fanns en äldre herre som alltid hade kostym. Det var en gammal, mörk, nylonkostym som han bar över en vit, skrynklig bomullsskjorta, tillsammans med loafers och vita sockor. Han hade oftast samma kostym med dålig passform och mjäll på axlarna. Själv gick jag där i mina svindyra märkesjeans och en Filippa K t-shirt, struken och välvårdad. Vi betraktade varandra... Jag är helt övertygad om att han tyckte att det var han som var välklädd och jag som var en slusk.

Jag erkänner att jag också ser snett på överdrivet hip hop-stajlade ungdomar som knappt kan gå för att byxorna sitter så lågt och för att de gigantiska kängorna är oknutna. Jag har rynkat näsan åt svartrockare med nitar i kläder och kinder. Kom bara ihåg att trycka ner dina fördomar så länge som möjligt och undvik att ta symboliska strider för banala saker som kepsar eller häng. Om man blir förbjuden att vara sig själv kommer man att slå tillbaka som rebell!

Respekt visas genom handling, inte genom någon godtycklig klädsymbolik!

Blogg från Norr

Tjaba!
Har varit osynlig både på bloggen och träningarna sedan serien tog slut.
Var i fjällen på semsester v12 och åkte skidor för första gången på 20 år.
Har väl tappat lite av det mod man hade och då man gick under öknamnet "Podborski" bland grabbarna. Han var en tokig störtloppsåkare från kanada som åkte fort men fel.
Gjorde bara en ordentlig vurpa som gjorde att vänster hand svullna upp och man fick åka med en stav någon dag. Har ännu ont när jag gör något och kan därför inte träna volleyboll just nu. Går in för att få igång Volleybollen på norr med en träningsgrupp i Fårösund. Det har varit över 20 olika ungomar och tränat och jag hoppas vi kan få till ett kill och ett tjelag till hösten från Fårösund-Lärbro.
Skall försöka att komma igång med träning när handen är lite bättre.
Janne-45

Student Prao - Cama

Efter Svens rättfärdiga svid så får man väl blogga lite. Sitter nu i min broder Catos korridorslägenhet i Ryd Linköping lyssnar på AC/DC och njuter av en kall öl.

Snart är det dags för min första studentsittning vilket skall bli minst sagt intressant. Mycket för att Cato skall dansa inför de 500 på sittningen. Kan meddela Per att jo jag har haft overall på mig en rosa sådan som jag lånade från en finsk student!

Dagen började med DömD en årlig darttävling som startade kl 10.00. Då jag, brorsan, syrran och Johan kom utklädda till ett 80-tals dansband vid namn "Johan Westemars" vi var otroligt snygga med lofers, gula kavajer, skinnväst eller kofta. Tyvärr så gick själva darten rikigt dåligt då vi förlorade första matchen utan att varken Cato eller Johan fått kasta en enda pil.

Imorn så skall det bli lite volleyboll iaf vi skall gå och se semifinalen mellan Team Valla och Hylte. Skall hålla ett öga på slagbedömmningen åt Per så får vi se.

Jag avslutar detta inlägg med ett litet kul Arne Anka citat jag fick höra idag "Tycks som om manlig gemenskap är beroende av taskiga relationer till det motsatta könet" lägger ingen vikt i om det är sant eller ej.

Cama Linköping (Ryd) over and out

Martyren Sven - Per

Det var väldigt vilken martyr-mantel Sven svepte på sig. Jo, jo Sven, vi skall blogga mer. Nu känner jag mig själv kanske inte så hemskt träffad men jag vet flera andra som kanske borde krypa till korset snart.
Ni vet vem ni är.
Jag missade Bollius avskedsfest. Lite synd. Men jag var i London så det får det helt enkelt vara värt.
London var fint. Jag tänker vara lite lantlig och klaga på att det var mycket folk, men det var det faktiskt. London skall som bekant ha OS om sex år. Det kan bli en otrevlig upplevelse.
Annars händer det inte så mycket. Jag ruvar på ett inlääg om volleybollens framtid. Ni allt det här med slagbedömning och allt. Jag har väntat med den för jag ville inte upplevas som en dålig förlorare, nu är jag ju i och flr sig det men man behöver inte överdriva. Argumentet var hela tiden att internationellt så är bedömningen lite lös. Nu har jag sett på Champions leguage semifinalerna och kan bara konstatera att det bara är skitsnack att bedömingne skulle vara samma itnernationellt som här hemma. Det är inte helt oväntat mot Island Games hållet. men som sagt, jag skulel ju spara det till en annan gång.
Hoppas det händer mycket i sommar. Jag är sugen på att spela lite. Nu kommer jag med största sannolikhet att jobba en hel del i sommar men lite skall man nog alltid hinna med.
Vi jobbar på en ny hemsida till beachen. Vi får väl se hur det går med den.

Heja Gotland.