Nästan en Tivo - Sven

Jag har haft Windows Media Center Edition installerat på min dator ett bra tag nu men inte riktigt kommit mig för att använda det. Senast jag konfigurerade det kunde man inte namnge en massa "okända" kanaler och det gick inte att ladda hem någon programtablå. Inspelade program fick kryptiska namn som inte gick att ändra.

Efter en fikadiskussion på jobbet (alltid en mycket kreativ stund) blev jag sugen att testa igen. Så igår kväll gav jag mig på det igen och döm om min förvåning när allt plötsligt verkade funka som det var tänkt.
Det gick att ladda ner programtablåer för 9 av de 12 kanaler jag får in, vilket gör att jag förutom att få en översiktsbild av vad som visas, bara behöver klicka på ett program och välja "spela in" för att programmera en inspelning. Vill jag spela in alla program av en serie kan jag välja detta med en knapptryckning.

Så istället för att sitta och slötitta på en massa skit jag egentligen skulle vilja välja bort och hela tiden bli matad med reklam, kan jag bara låta min dator stå på och spara ner alla mina favoritprogram på hårddisken. De program jag inte vill spara har jag valt från början att raderas automatiskt så fort jag sett dem.

Har åter figurerat på GT's "Ökänt" där Christer Nilsson vill visa hur förvirrad jag är. Nåja, värre har jag gjort... Hårdbevaka mig i en vecka så kan ni få en tidning full med bortgjorda saker kan jag lova.
Länken!

Bilden understryker tyvärr ett ihåligt intryck...

Lägg förresten märke till min och Jockes synkroniserade rörelse, vi jobbar mycket med det estetiska i Team Gotland ;-)

Det svänger ju - Sven

Ser på tv-programmet Musikministeriet och fastnade på avsnittet om varför svenskar klappar på osvängigt. Alla klappar alltså på taktslag 1 och 3 istället för att blanda upp det lite för att få lite mer sväng, t. ex. klappa på 1, 3, 4, eller vad som passar bäst till just den låten som spelas.

Tyckte detta var lite extra intressant eftersom jag själv försöker experimentera med detta ibland när det ska klappas i publiken. Vanligtvis klappar jag på 2, 4 så att det blir lite snabbare genom att det klappas på varje fjärdedel (alla andra klappar på 1,3).

Självklart vänder sig folk om, kollar på mig och undrar varför jag klappar i otakt...

Svenskar har ett omättligt behov av att prata om hur stela och tråkiga vi är men så fort vi får chansen att bevisa motsatsen fegar vi ur och skakar på huvudet åt galningen som håller på att göra bort sig.

Att aldrig ta en chans är också att göra bort sig, tänk på det.

Från en som gärna gör bort sig offentligt.