Fyra konstiga saker - Magnus

Jag tycker att vår hemsida är fantastisk. Hela tiden uppdaterad med nyaste nytt och en ständig ström av läsvära bloggar på denna sida. Men vi måste ändå hitta på något som gör att folk får upp ögonen för oss.

Jag läste GT:s lördagssportkrönika av Christer Nilsson där han radade upp hur det hittills hade gått för alla gotländska innebollsporter (trodde han). Men ingenting om Team Gotland eller att vi har ett gotländskt volleybollag i division 1 som dessutom leder serien. Lite konstigt! (1)

Eller inte. Folk är helt enkelt inte medvetna om att det finns volleyboll på hög nivå på Gotland. Vi måste nog hitta på något mer.

Ett förslag är att ytterligare utveckla vår hemsida, trycka på www.teamgotland.com på matchtröjorna, fixa reklamskyltar på hemmamatcherna med länken till hemsidan, kanske ordna en tävling på hemsidan, volleyträffen, Volleytipset, Jannes stalltips och Björns bästa shackhistorier, Kalles recept på vilt. Jag vet inte. Det gäller att sticka ut.

Jag tror iochförsig (hur stavar man iochförsig) att vi redan har en av de bästa klubbhemsidorna på Gotland men kanske kan vi utnyttja det mer.


Det är förresten kul med lokaltidningar. Jag läste i samma lördagstidning ( t o m på förstasidan) om väduren Harald som nu får sparken från P18. Baggen var furir, dvs. samma grad som jag hade i lumpen...

Visst är vissa saker konstiga ibland. (2)

Appropå konstiga saker så kom jag på en väldigt konstig sak jag själv gjorde för väldigt många år sedan i samband med allahelgona-helgen (3). Jag och en kompis hade hört att om man gick sju varv baklänges runt en kyrka kl 24.00 på natten till alla helgona helgen så skulle man locka fram djävulen till kyrkan. Han skulle dansa inne i kyrkan och man skulle få se honom genom nyckelhålet.

Vi satt hos någon i Stånga och pratade om det där, tog några folköl och så blev klockan 23.00.
-Ni vågar aldrig gå, sa någon. Jag tror det var någon flicka för det triggade något i mig.
- Klart vi vågar, sa vi men tog tillbaka det igen, det är bara så tråkigt väder.
Men efter några meningsutbyten till så fick vi väl sticka iväg till Stånga kyrka och riva av det.

Det var onekligen lite läskigt. Kl. var 23.50 och vi stod där på kyrkogården och väntade på att klockan skulle bli "spöktimme". Fy det var faktiskt jätteläskigt. Det var som sagt dåligt väder också.

Jag hade ju växt upp vid en annan kyrka och alltid när jag cyklade hem från en kompis på kvällen så var jag lite småskraj när jag svängde in på vår mörka grusväg in till gårdsplanen. Jag hade ryggen mot kyrkogården och det kändes som om någon jagade mig hela vägen in på gården. Brrrr.

En annan historia om kyrkogården där jag växte upp var att en granne till mig hade varit på kyrkogården just en alla helgons afton för att sätta ljus på sin släktings grav. Under ett stort träd hade han mött en person som han kände igen men inte kunde placera just då. Personen hade sagt följande:
-Ja här uppe, här är det torrt men nere vid mig är djävligt blött. Min granne som var en sansad, respekterad amatörforskare som inte hetsade upp sig i första taget hade bara svarat "jaha" men konstaterat att det ändå var en konstig filur. Några dagar senare kom han på att det var en person som hade varit död i många år... Sant eller ... vem vet.

Nu var vi helt igenom jätterädda. Vi började gå baklänges. klockan var precis 24.00 och vi hade 7 varv kvar att gå. De gamla Gotländska stenkyrkorna är oändligt stora om man ska gå sju varv baklänges runt dem. Nu var vi räddare än räddast, men vi kunde inte komma tillbaka till festen utan att ha gjort kyrkvandringen. Vi hade dyrt och heligt lovat att göra det.

Lite jobbigt att gå baklänges, man såg ju inte om det skulle dyka upp någon bakom ryggen på en. Vi började småprata lite och kom fram till att historien om de som sett djävulen hade en fortsättning. De blev nämligen besatta dvs. galna. Var det verkligen värt risken att bli galen för en tjejs skull. Svaret är enkelt. Är man 15-16 år gör man vad som helst för att imponera på tjejerna. Så det var helt klart värt risken. Vi bestämde oss för att gå vidare.

Vi gick och gick och äntligen hade vi gått de sju varven baklänges runt kyrkan. Nu var det bara själva tittandet kvar. Pulsen stiger, ska vi våga vi går fram till porten och.. Men vad i h...e. Det fanns inget nyckelhål. Det var tillfälligt igenspikat och i stället satt ett hänglås på kyrkporten. Vi hade alltså gått sju varv baklänges runt kyrkan förgäves. Ja ja det var kanske lika bra, man kanske skulle ha varit galen nu istället. Och inte blev det något napp hos tjejerna heller. De tyckte nog att vi bara var konstiga.
Konstigt! (4)

/Magnus W