Medaljöser och doktorinnor - Sven

Just nu stör jag mig kopiöst på att så många känner att man måste könsbestämma alla tänkbara roller. I dessa OS-tider tänker jag främst på sportjournalister, som generellt har stora problem men också stor uppfinningsrikedom vad gäller språket. Är det verkligen så förtvivlat viktigt att återge könet på ettan i loppet att man måste säga "ledarinnan" istället för "ledaren". Framgår det verkligen inte på nåt annat sätt att det är en kvinna, att man måste säga "medaljösen" istället för "medaljören".

Varför inte, kanske du säger nu. För att vi inte ska krångla till språket mer än nödvändigt, tycker jag. Det är inte alltid lätt att hitta den kvinnliga formen; radions Owe Järlö har t. ex. hörts säga "löparinna" istället för "löperska", vilka bägge två låter onaturliga jämfört med det vanliga "löpare".

Hur gör man sen i lopp med både löpare och löperskor, man blir tvungen att säga; "det var totalt 15 000 skidlöpare och skidlöperskor i Vasaloppet", bara för att man saknar ett könsneutralt ord.

Nej, bestäm att vi kör med den vanliga formen och gör den könsneutral. Vid de tillfällen då vi måste könsbestämma säger vi t. ex. "manliga" eller "kvinnliga" ryttare.

I många idrotter finns det heller inte någon kvinnlig form hur gärna man än vill; skytt, kanotist, cyklist o.s.v.

I yrkeslivet är det tydligare hur den vanliga formen kommer av vilket kön som dominerat yrket. Sjuksköterska heter det till exempel även om det är en man. Pratar man om en doktor kan det vara en man eller en kvinna, försöker man däremot med "doktorinna" hamnar man på det gammaldags ordet för kvinnan som är gift men en doktor. Massor med tjejer är förare och chaufförer, men ingen skulle väl drömma om att förkvinnliga de titlarna.

Håller du med eller inte? Har du andra förslag eller exempel? Klicka på "comments" och skriv en rad.