Nikotin - Magnus

Sitter här och slöar lite framför datorn då jag ser två ungdomar som går och röker på gångvägen utanför huset. Tankarna spinner vidare och tänker jag på det gamla skämtet - pengar till cigaretter är de enda pengarna man ser röken av. Så tänker jag på när jag själv rökte men var tvungen att gå över till snus då jag ryckte in i lumpen för att inte bli ruinerad. Dagspengen var 23 kr och ett paket cigaretter kostade väl ungefär lika mycket, kanske lite mindre. Men jag snusar ju inte nu och så kommer jag att tänka på när jag slutade med snuset. Kanske en historia värd att berätta.

Klockan är 04.00, vi äter frukost på hotellet vid Arlanda stad. Kl 05.00 kommer taxin och hämtar oss. Allt är klart. Skidorna och alla resväskor står vid dörren färdiga att packas in i Taxin. Efter frukosten tar jag mig en snus. Gott. Taxiresan går bra, vi checkar in bagaget, jag byter snus, och så går till taxfree. Köper inget utan går bara och tittar. Vi går ombord på planet. Byter snus. Jag hade en ny sorts dosa, kommer jag ihåg, som hade en liten behållare i locket där man kunda lägga in använda snuspåsar. Väldigt praktiskt faktiskt. Tack vare locket kunde jag byta snus på planet hur lätt som helst. Allt var frid och fröjd. Efter en del strul (det strulet är värt att berätta om det också, men det kommer nästa gång) kommer vi fram till hotellet. Jag byter påsar lite då och då och allt känns bra. Nästa dag går vi upp tidigt, klär på oss alla skidkläder och sticker iväg till liften. Det är ett gott stycke att gå så man blir ordentligt trött. Upp i kabinliften och... där gör jag det. Jag har planerat det i flera veckor faktiskt. Jag känner mig upprymd och liksom lite i centrum. Timingen är perfekt, solen skiner och kabinen susar upp för berget ovanför den lilla Österikiska alpbyn. Det är en vidunderlig utsikt. Jag ler sådär lite finurligt och så lägger jag högtidligt ur min snus (som råkar hamna på golvet) och så klämmer jag fram det.
-Kära sambo och mina vänner, detta var min sista påse snus. Jag fortsätter stolt.
-Jag har inte köpt med mig något snus hit ner och det finns inget snus att köpa i Österike. Så då var man äntligen nikotinfri sa jag glatt....

Men vad jag inte märkte själv var att den onda sidan (the dark side) började få grepp om mig. Jag förvandlades sakta men säkert till en Gotländsk Darth Wader, klädd i lila skidkläder, beredd att sabla ned varje form av glädje.

-Men för helv...., måste du vara så långsam,det är väl för fn bara att åka på.
-Kan Du inte åka med i mitt tempo, vad skulle Du med hit och göra.
-Du duktig, ja om 100 år kanske.
-Stanna och sola? nej sånt håller vi inte på med, nu ska vi för tusan åka skidor. Håll tempot.
-Va, ska Du köpa sånt skit. Det är väl onödigt.
-Jag köper väl för tusan vad jag vill.
-Kan inte sova, finns det något att äta
-Jag är inte sur, sluta tjata
-Vi måste äta, jag är sugen på.... alllllt.

Jag köpte en stor chokladkaka varje kväll som jag åt upp då jag vaknade under natten.

Jag tyckte det det hela gick bra, men min sambo och mina vänner tyckte nog att jag skull bjuda dem på en ny resa. Jag var tydligen ett riktigt surhål. Kenta säger att jag en dag försökte hitta min gamla snus som jag slängde ur dag ett i kabinbanan (ni vet den som hamnade på golvet). Men jag kommer inte ihåg det själv. Jag var helt desperat. Men historien har ändå ett lyckligt slut.

När vi kom hem till sverige var jag snusfri (nikotinfri). Den goda sidan hade vunnit såklart. Hon som då var min sambo är nu min fru, vännerna som var med umgås vi fortfarande med.

Men... vi har inte varit alperna någon mer gång.

jodelaihoo

/Magnus