Språkintensiven, kapitel 18 - Sven

Nya komparerade adjektiv

På svensklektionerna på gymnasiet brukade några i klassen skoja om böjningen av vissa adjektiv. Det blev som en kampanj för att tillåta böjningar som till exempel; få, färre, färst. Nu har det hänt! Nu har jag för första gången sett denna form i ett någorlunda seriöst sammanhang.
"Gotland hade färst trafikolyckor 2006"
http://eas.blocket.se/eas?camp=123&no=137&kw=19&sw=90985&EASLink=http://www2.blocket.se/news?id=90985,91043&ca=19_s

Notisen hänvisar till Radio Gotland som dock skriver "minst antal" och inte "färst" på sin nyhetssida.

Nåväl, frågan är givetvis om språket ska utvecklas på detta sätt eller om det ska anses lite naivt att hitta på nya ord där man tycker att något fattas istället för att gå runt problemet och uttrycka sig som man lärde sig i skolan.

När jag kommit så här långt i min språkspaning kontrollerade jag som vanligt mina källor på nätet för att få stöd för mina teorier. Aningen förvånad ser jag att superlativformen för "få" i själva verket finns i litteraturen.

(från www.spraknamnden.se)
Färst är en gammal svensk böjningsform som det senaste seklet fallit i glömska. I stället har mer eller mindre omständliga omskrivningar kommit i bruk, som "lägst antal", "det minsta antalet" etc. Färst är både kortare, smidigare och naturligare. Använd det!

Sådärja! Nu har vi löst ett problem! Jag ber alla att använda denna form från och med nu. Jag ska försöka göra det själv, med risken att man blir sedd som en komplett idiot. Sedan kan vi börja kampen att få säga "gamlare", "gamlast" också och inte fula "äldre", äldst", det finns stöd för det också. "Men det heter ju faktiskt..." var det många som (felaktigt) sa när Fredrik Lindström släppte sin bok "Världens dåligaste språk".