Nu händer det för lite - Per

Det har hemskt vad lite aktivitet det var här nu.
Är vi verkligen så upptagna att vi inte hinner skriva lite?
Tydligen.
Det kan eventuellt ha lite att göra med de skrala resultaten i serien. Frekvensen på inläggen följer tämligen proportionerlig antalet vunna matcher och set. Det finns inget empiriskt material som stöder detta men jag gissar ändå att jag har rätt.
Mycket beroende på att det bara är jag och Sven som bloggar och ingen av oss har gjort det.
Men som alla vet är det fritt fram att skriva om man vill, så länge man är med i Team Gotland vill säga.

Det har inte varit någon större hemlighet att jag har haft det lite halvsvårt att hitta motivation på slutet.
Sjukdom och skada har givetvis spelat in och jag har, om jag skall vara ärligt, inte tyckt det varit speciellt skoj.
Att vi i samma veva förlorar sex raka matcher med 0-3, tja - det kan nog har med saken att göra också.
Bortahelgen mot Lidingö och Säter var tung. Problem med ryggen och inte kunnat träna på länge. Då vill man inte inte spela.
Det är en konstig känsla.
Jag tror dock att det är över nu.
Så roligt som det var mot Karlskrona har det inte varit på länge. Sen att vi förlorade kände såklart surt, men det gjorde inte alls lika mycket som till exempel dan innan, då vi lade oss ner och dog mot Helsingborg.
Nej, Karlskrona var skoj. Som det skall vara.
Det är inte fel att hålla fram en person som såg till att stämningen var bra hela vägen.
Ronny var rolighets-polis på plan. Minsta tecken på dåligt humör och Ronny rusade dit.
Underbart.
Det gick inte att sura för då kom Ronny på dig och läxade upp dig - på ett snällt sätt givetvis.

Skönt att bryta 0-3-förbannelsen i matchen mot Karlskrona.
På hela allsvenskan ha vi, tills en omgång kvar, förlorat 37 set. 12 av dem har varit med 2 poäng.
Och av de 12 förlusterna har åtta kommit de senaste sex matcherna.
Räknar man in trebollsförluster stiger antalet förlorade jämna set till 16.
Men nu tror alla - Team Gotland kan inte vinna jämna set.
Nej riktigt så är det inte heller för av våra 10 vunna set så har faktiskt hälften kommit med 3 poäng eller mindre.
Lite oväntat. Man har det inte lika närvarande när man vinner.
Den bisarraste helgen var iallfall bortahelgen mot Säter och Lidingö när fem av sex set förlorades med tre bollar ellr mindre.
Det är ju bara löjligt.
RIG Falköping i topp på allsvenskan.
Det är bra gjort av kidsen på gymnasiet.
Som vi pressade till fem set på bortaplan och två tighta set på hemmaplan (det sista setet har vi glömt för länge sedan).
Så kan det gå.

Nåt som dock slår mig varje gång man läser ett matchreferat från fastlandslagen som är här så är det: "Vi hade en jobbig resa i benen"... "Trots en tung båtfärd"... "Vi fick gå upp tidigt"...
Jaha?
Jag vill knappt kommentera det, men alla snälla fastlandslag som kommer till vår vackra ö för att spela volleyboll, eller vilken annan idrott som helst för den delen, tänk på följande:
Den resa ni gör en gång per säsong, och som alla uppenbarligen tycker är så jobbig och besvärlig att de måste ha med den i matchreferaten, den kommer vi att ha gjort sju gånger innan det är färdigspelat.
Och det är lite med Gotlandsmått mätt. VIF Gute, Endre, Ladies och IBK åker alla flera vändor.
Och då har vi inte räknar med eventuella försäsongsturneringar.
Så budskapet är klart och har sagts tidigare.
Bit ihop.
Det är allt jag vill säga.
Nu skall jag fika med Svante.
Så ha det bra allihopa.