Den enkelsidiga könskampen - Sven

Häromdagen såg jag på morgon-tv med "sportpanelen". Det handlade om vem som skulle få Bragdguldet. De olika experterna har ju, precis som alla andra, rätt till sin personliga åsikt, och det var den de framförde. Kvinnan i panelen tyckte att Anja skulle vinna, gott så, hon fick ju rätt, men vad som slog mig var att hon sa; "Jag håller på mitt kön"! Om man bortser från den humoristiska associationen kan man börja fundera på var jämställdheten befinner sig egentligen. En manlig expert skulle bli offentligt avrättad om han angav samma skäl för att lägga sin röst på en man! Uppenbarligen tycker många kvinnor fortfarande att tjejer är motarbetade så till den grad att även våra största stjärnor måste hållas om ryggen.

Enligt min mening har några av de populäraste och mest välbetalda idrottsmännen (jo, det innefattar kvinnor också, se språkbloggen) de senaste åren varit kvinnor. Carro och Kajsa har på intet sätt fått stå tillbaka för Stefan och Christian vad gäller uppmärksamhet och även i en liten sport som skidskytte har det kunnat födas en nationalhjälte genom Magda.

Varför i hela friden skulle de behöva kvoteras vad gäller fåniga utmärkelser?! Nej, det är riktigt, det behöver de inte, så sluta med det ni kvinnliga experter!

Damfotbollen gnäller nu, lika mycket som någonsin, om för lite uppmärksamhet och respekt. Som i allt annat handlar det om hur stort intresset är från publiken, därigenom löser sig allt annat, som sponsorer, media och respekt. Några enkla variabler för att få en lyckad liga; välförberedda utövare, proffsiga arrangemang, spänning (det får inte vara för ojämna matcher). När det finns lovar jag att intresset ökar.

På gotland är vi ovanligt jämställda när det gäller publikidrotterna, men då måste vi räkna in att Ladies och Endre spelar i högsta serien medan Gute och IBK spelar ett par trappor ner. Vad säger det? Jag vet faktiskt inte, jag bara önskar att man inom en snar framtid slutar ropa diskriminering så fort man är missnöjd med sin situation.