Språkintensiven, kapitel 13 - Sven

Dubbeluppmaning

Besläktat med dubbeperfekt i den förra språkakuten kommer nu dubbeluppmaningen. Dubbeluppmaningen låter mycket illa i mina öron och används tyvärr överallt.

(Att) "gnälla" är grundformen för detta verb.
"gnäll" är substantivformen för samma ord, men också verbets uppmaningsform (imperativ)
Om man vill göra det till en uppmaning att inte gnälla, hur blir det då?
Ofta hör man: "Sluta gnäll", vilket egentligen blir till två skilda uppmaningar; "sluta" och "gnäll".

Uppmaningen är ju "sluta" så "gnälla" ska ha kvar sin grundform, alltså; "sluta gnälla".

En del försöker med; "sluta att gnälla" vilket låter aningen krystat då "att" är helt onödigt i en uppmaning som denna.

Lite konstigt att man ofta hör; "börja spring", men aldrig "börja spel". Om vi däremot går in på dialekt har vi ju gotländskans; "börje spejl" eller "börje u spejl", men det är en helt annan historia.